Vardag i Yokohama

2006-11-22

Hej allihopa! 

Nu var det ett tag sedan vi hörde av oss. Jag vet inte riktigt vad jag skall skylla på, men man kan nog påstå att vardagen börjar komma till oss så smått. Helt plötsligt har man inte så mycket extra tid över….

Nu har vi nästan samma status som hemma i Svedala dvs. hus, bil, skolan, läxor, jobb, kvartsamtal, -vad skall vi ha till middag-frågan, ja, ni vet! 
Men visst, en stor skillnad är att jag, Katarina ínte jobbar. än så länge så saknar jag inte att gå till ett jobb, mest för att det varit ett fulltidsjobb att rigga allt nytt för oss här. Vi får väl se hur det blir framöver….

Jag har blivit klassmamma i Annas klass samt ansvarig för luciauppträdandet på skolan för alla skandinaver…jag har även blivit tillfrågad om jag vill ta över svenskundervisningen på Yokohama International School. Vi får se hur det blir med undervisningen, jag är intresserad och tycker att det skulle vara en fantastisk möjlighet. Just nu finns det 10 svenska barn i åldrarna 6 till 10 år. Jag skall titta på det skolmaterialet som finns på skolan och kolla upp vilket intresse det finns från svenskarna. Jag vill dock att Anna och Oscar skall ha svenska, det kan bli så att jag enbart undervisar dem, men jag har förstått att det finns ett behov från fler svenskar.
Just nu är det mycket för Oscar och Anna att ta in via skolan, så jag känner att svenskan får stå tillbaka just nu. Kanske i början av nästa år blir det aktuellt med svenskundervisning.

Barnen kämpar tappert. Det är inte lätt att hamna i en helt ny skolmiljö med en massa främmande barn och lärare som bara pratar engelska. Det har varit gråt och längtan till Sverige förstås. Samtidigt som vi hör att de suger åt sig språket som svampar och att de skaffar sig nya kompisar allt eftersom. Vi vet att det kommer att innebära en stor skillnad när de behärskar engelskan bättre och ser fram emot det! Nu gäller det att kämpa på tills vi är där. Mår barnen bra så mår ju också vi bra! 

Vi försöker hitta på lite extra roliga saker att göra på helgen för barnen. Det har blivit lite olika utflykter och viktiga besök till utvalda leksaksaffärer…!

För drygt två helger sedan så kom våra möbler från Sverige! Det var verkligen underbart. Vi har fått allt på plats. T.o.m. alla tavlor är upphängda! Direkt så känns det som ett riktigt hem. Vi tycker om vårat hus, det är fräscht och med annorlunda design. Barnen har fått i ordning i sina rum och gillar att vara där. Oscar bor i ett tatamirum. Det är ett typiskt japansk rum med ett golv som är gjort av flera hopsatta mattor gjorda av halm/bast med en grön textilkant runt varje matta. Japaner använder rummet till te ceremonier, övernattning, finrum m.m. 
Oscar har även typiska japanska pappersdörrar som man drar framför glasfönstren. Han har köpt en liten växt som ser ut som en minijulgran, den står på hans lilla balkong. När han vattnar den så drar han i pappersdörrarna förstås och då ser han så japanskt ut i sitt sätt tycker jag… 
övriga rum håller en mer västerländsk standard. Annas rum är större än vad hon hade hemma så nu får hennes grejer verkligen plats. Här har hon ett typiskt tjejrum med alla sina prylar. T.o.m. discolampan har kommit på plats!
Vi är även nöjda med vårt kök. Vi har micro, diskmaskin, gasugn, gasspis, kyl och två fryslådor under kylen. Gasspisen har endast 3 ”plattor”, men det går bra. Jag är glad att vi har så nya apparater/vitvaror. En del av de andra västerlänningarna här har inte haft samma tur, de kan inte använda sina ugnar utan att maten/brödet blir bränt. Så jag är mycket nöjd med det vi har. Jag har ju tagit med mig svenskt rågmjöl som för ett helt kompani, så här skall bakas! 

Vi märker dock att skillnaden i matutbudet från vårt sista besök här i Yokohama (6 år sedan) har ändrat sig. Nu hittar man faktiskt det mesta, även mörkt bröd. IKEA har ju dessutom etablerat sig i Yokohama i september, de har en matavdelning som nu är fylld med glögg, julskinka, dajm, ahlgrens bilar m.m. Det är ju precis som hemma! 

Vi har faktiskt redan fuskat med att dricka glögg. Det smakade mycket bra! Nu till helgen så har vi bjudit in en japansk familj och då vill vi gärna bjuda på något typiskt svensk. Så det blir först glögg & pepparkakor….sen stek med brun ”mormorsås” och kokt potatis samt sallad. Efterrätt har jag inte bestämt ännu. Anna tyckte att vi kunde bjuda på kanelbullar….
Att hitta en stek däremot är inte det lättaste, japaner lagar inte den typen av mat. Men jag lyckades hitta en köttbutik som ordnar till en bit stek till mig. Priset var helt ok, ca 100 Sek för en fläskstek på 1,5 kg.

Till vardags så äter vi samma typ av mat som hemma med vissa inslag av japansk mat. äter vi lunch/middag ute så äter vi gärna japanskt. även barnen är intresserade och vågar prova.

Jag har varit på japansk matlagningskurs i Tokyo, det var kul! Men det var mer av en uppvisning i japansk matlagningskonst, vi fick inte direkt medverka i själva matlagningen. Men det smakade mycket bra, vi åt Shabbu-shabbu och Sukiyaki. (Tunna skivor av fint stekt/kokt kött med olika såser till.)

Vi har varit på japansk baseball hela familjen. Det var en annorlunda upplevelse…Baseball är jättestort i Japan, så vi ville gå på en match (Japan/Kina) för att se hur det var. I biljettluckan så frågade jag på japanska/engelska/kroppsspråk ….när matchen började och slutade. Jag fick till svar mellan kl. 16-18. Perfekt tyckte vi! Det kostade 700 Sek för oss fyra, vi gick för att hitta våra platser. Vi var i god tid. Skönt.
Klockan blev 16.00 och vi satt redo och laddade till tänderna!
Men matchen började inte…det var en massa spelare/folk på planen men de lattjade bara med varann, någon provslog, någon joggade, någon städade…. Vad konstigt tyckte vi…samtidigt som hela stadion Tokyo Dome höll på att fyllas av glada japaner. Usch, vad de kommer sent tyckte vi.
Alla som kom hade med sig en massa påsar och helt plötsligt så luktade det mat, kaffe, öl, pommes frites osv.
Ja, som ni förstår så började matchen inte alls klockan 16.00 utan 18.00. Om man är ett riktigt baseball-fan så kommer man klockan 16.00 och äter sin middag i knät på stadion, 2 timmar innan matchen börjar… 
Hej, vad vi kändes oss snopna, men skam den som ger sig.
Vi gjorde likadant som japanerna och gick och köpte middagsmat som vi satt med i knät & åt.
När klockan var 18,10 så började matchen. Heja!!
Vi stannade till 18.45… Vi kan bara säga att det var såååå tråkigt, absolut INGENTING hände. Men nu vet vi hur det går till att gå på baseballmatch i Japan! Man är väl ett äkta fan! 

Vi har skaffat bil. Härligt! I helgen cyklade vi ned till en bilfirma i närheten och pekade på en bil i skyltfönstret, den tar vi! Det hela tog 10 minuter. Snabb affär med andra ord! Det blev en helt ny bil faktiskt, en Suzuki Mir Wagon. En snygg, trendig, brunmetallic liten raket.
Men riktigt så fort som vi ville gick inte att ordna… Det är så i Japan att man måste bevisa för bilhandlaren (som i sin tur måste bevisa för polisen) att man har en parkeringsplats till sin nyinköpta bil. Så vi har nu fixat fram ett papper med vår husägares stämpel på (stämplar är viktiga!) som säger att vi har en parkeringsplats. Men vi måste även ordna ett papper från vår kommun, Naka Ward, Staffan måste gå dit och få ett papper som säger att han är just Staffan. Och så lite fler stämplar.
Det räcker inte att visa pass, vårt japanska id eller liknande. Efter det hoppas jag att vi kan få vår lilla pärla! Den är så modern att den inte har någon nyckel ens. Den känner av en plastgrej med inbyggd sensor istället. Man trycker på en knapp för att starta bilen.
Sen gäller det att komma ihåg att köra på vänster sida!!! 

Staffan är borta mycket. Han har otroligt mycket att göra på jobbet. Han träffar barnen på morgonen och när han kommer hem så ligger de oftast i sängen. Just nu är det extra mycket att göra, så vi kan bara hoppas att det lättar något framöver. Japaner jobbar sååå långa dagar. Oftast så kommer de vid 9.30 tiden och går hem mellan 21-24. Helt crazy! 

Just nu så känner sig Staffan mer som japan än svensk med tanke på arbetstiderna! även utseendemässigt följer han den japanska stilen med kostym, vit skjorta och slips!

Ja, livet rullar på för oss här borta. Nu kommer ju julen med stora steg. Fast jag tror att ni har mer julkänsla än oss. Idag slog de gula rosorna ut i blom på vår framsida och flugorna surrar. Grannarna har blommande träd i olika kulörer, så det känns mer som sensommar här. Visst känner vi att det är kallare på mornarna, men fram på dagen så gottar vi oss i plusgrader närmare 20. Men affärsinnehavarna har full koll på kalendern så julskyltningen är i full gång här. Det står överdekorerade granar á lá amerikansk style i varje varuhus av dignitet. Gator och skyltfönster är pyntade sen 2 veckor… Japanerna firar ju inte ens jul, men de gillar att haka på nya traditioner..

Det var allt för den här gången. Vi hoppas att ni alla har det bra.
Vi tänker på er och saknar er! 

Stora kramar från Katarina, Staffan, Oscar & Anna 

Vill ni skriva några rader så är vår adress: 

Familjen Wallin 
Manzaka House 
187-33 Honmoku-Manzaka 
Naka-Ku 
Yokohama 231-0833 
Japan