Ryokanbesök på Chibas sydspets

2007-02-17

Kära vänner,

I helgen har vi, hela familjen Wallin varit ute på äventyr. Vi har nämnligen bott på ett japanskt vandrarhem, ett s.k. Ryokan.

Vi skulle egentligen varit där tillsammans med familjen Kumagai, en kollega till mig med familj. Det var Akiko, frun i huset Kumagai, som varit den som snällt hade ordnat med alla bokningsarrangemang. Vi såg alla riktigt fram emot att tillsammans njuta av vistelsen på vandrarhemmet.

Sent på kvällen innan vår avfärd ringer det i min telefon. Det är Fumiori som ringer för att berätta om barnen Kumagai, som blivit magsjuka. I det längsta hade Akiko och Fumiori hoppats på bättring, men till slut fick de ringa och meddela de tråkiga nyheterna. Snabbt fick vi därför välja mellan att helt ställa in vår resa eller att själva ge oss ut på äventyret.

Med viss tvekan bestämde vi oss för att ge oss iväg på egen hand. Vi satte vår tilltro till att vårt nyinköpta navigationssystem skulle leda oss fram till målet, trots våra bristande japanskakunskaper.

RESAN

Den ryokan vi skulle bo på heter Kissyou och ligger på Chiba halvöns sydspets, strax söder om en liten stad som heter Tateyama. Det är en resa på ca 11 svenska mil från Yokohama. Vi påböjade vår resa norrut med siktet ställt på Kawasaki, där mynningen till Tokyo Wan Aqua-Line finns. Så heter den del av Japans motorväg nummer 409 som sammanbinder städerna Kawasaki och Kisarazu, som ligger på varsin sidan av Tokyo Bay. Tokyo Wan Aqua-Line består dels av en 10 kilometer lång tunnel under havets botten, dels av en konstgjord ö där tunneln slutligen övergår till en 5 kilometer lång bro som sträcker sig den sista delen över havsviken.

Den här delen av vår resa gick ganska fort. Resan från Yokohama till Kawasaki och vidare över till Chiba halvön tog inte mer än ca en timma i anspråk och vi var nu alla vid gott mod när vi kommit över till andra sidan Tokyo Bay. – Fantastiskt, tänkte vi, eftersom vi förväntade oss att resterande delen av resan skulle bestå av tomma landsvägar i romantisk och lantlig omgivning.

Det var då det hände … Plötsligt stockade trafiken upp och det blev ganska snart tvärstopp.

Vi trodde till att börja med på att det var en tillfällig trafikstörning. Visst har även vi ju hört talas om japanska bilköer, man har ju läst Herman Lindkvist, men optimistiska som vi oftast är så vägrade vi se sanningen i vitögat och bestämde oss snabbt för att det måste var orsakat av en olycka eller så och att därför köerna snart skulle släppa. Efter att vi tillbringat en timma sittandes i nästan stillastående kö och ytterligare en så började en viss oro krypa sig på … Vi bestämde oss för att stanna och äta. Vi tänkte att visst måste väl ändå trafiksituationen ha förbättras när vi är klara. Sagt och gjort, vi stannar vid en typisk japansk vägkrog och vi slinker in. En “Suschi” senare när vi är klara så visade det sig att trafiksituationen inte hade ändrat sig märkbart, åtminstone inte till det bättre!

Vi fortsatte vår resa i långsamt krypande köer på vår väg söderut. Vi det här laget har både jag och Katarina tänkt på och kommenterat vad det är praktiskt med DVD i bilen. Det måste vara en av 2000-talets mirakel när det gäller att hålla familjlyckan vid liv i bilköer. Efter “Pirates of Caribian”, “Asterix och Obelix” blandat med kisspauser och glasspauser börjar vi nu trots allt närma oss vårt mål.

Plötsligt säger vår navigator till oss att vi är framme, målet skall ligga på vänster sida. Det visar sig att vi faktiskt står precis utanför Ryokan-huset när vi får detta meddelande. Det är inte utan man med viss beundran för teknikens under som jag lättad pustar ut och parkerar bilen.

Det visade sig till slut att vår resa tog cirka åtta timmar, vilket jag tror är mycket, även med japanska mått räknat.

BADET

Väl framme lyckas vi efter viss övertalning få bära in vår packning till vårt rum innan det var dax för Onsen, = japanska varma bad, helst i vatten från naturligt varma källor. På vårt rum låg redan kläder, diverse toalettartiklar samt en stor och en liten handuk och väntade på oss. Onsen badar man naken, män för sig och kvinnor för sig. Därför försvann Katarina och Anna snart till avdelningen för kvinnor och jag och Oscar gick till avdelningen för män. Där klär man först av sig och lägger sina kläder i prydliga högar i korgar avsedda för detta ändamål. Några låsbara skåp för plånbok och andra värdesaker finns inte, utan dessa lägger man istället, helt öppet tillsammans kläderna i sin korg.

– Det sägs ju att tillfället gör tjuven, men det stämmer inte alls in på japaner. Låsbara skåp skulle vara en helt onödig investering i Japan eftersom här ändå inte finns några tjuvar.

Väl avklädda, tar man med sig den lilla handuken in till tvagning. I rummet är det kvavt, varmt och immigt. Innan man kliver in vattnet från den varma källan måste man vara ren, och det gör man med hjälp av den lilla handuken, sittandes på en liten pall med en liten kran och dusch framför sig. Där kan man bli sittandes länge eftersom inga delar av kroppen får hoppas över.

Väl rena så är det till slut dax för badet. Vattnet är JäTTEVARMT, så varmt att det nästan gör ont när man först doppar sig. (Oscar och Anna väljer därför att inte alls kliva ner i vattnet). Badet är inte så stort, kanske två x tre meter. Inte heller djupt, max 60 centimeter på det djupaste stället.

– Onsen är inte ett ställe där man simmar utan där man sitter i vattnet och bara njuter. Med tanke på den bristfälliga isoleringen i japanska hus så förstår jag varför det är så populärt att regelbudet gå och bada Onsen och riktigt få värma upp sig.

Väl klara med badet så iklär vi oss sviden för kvällen, de japanska kläderna, bestående av en Yakata (

läs japansk bomullsrock) med tillhörande Obi (Brett tygskärp som viras flera varv runt kroppen) och slipperu (tofflor). Underkläder tror jag inte riktiga japaner har på sig, men på denna punkten fuskade vi faktiskt.

Under kvällen fick vi lära oss att man skall vika in den högra delen av Yakatan närmast kroppen och sedan vänster ovanpå. Tvärtom gör man endast på döda människor. En annan iaktagelse är att när man är nödig och måste lätta på trycket så tar man av sig sina slipperu (tofflor) utanför toaletten och byter till ett par speciellt för ändamålet avsedda Toire slipperu, (Toalett tofflor).

KVÄLLEN

Nu, rena och prydliga, slank vi upp på vårt rum där vi spelade lite spel och tog oss lite gott att dricka före den riktiga middagen som snart skulle serveras på nedervåningen. Vårt rum var ytterst sparsamt möblerat. Där fanns glid dörrar och fönster gjorda av papper (i ram av trä), ett lågt bord utan stolar. Istället fanns kuddar att sitta på.

Efter en halvtimma eller så, var det dax för oss att glida ner mot matsalen där en traditionell japansk middag väntade. även middagen åtnjöt vi sittandes på en kudde på golvet framför ett lågt bord. I matsalen satt vi tillsammans med en 5-6 andra familjer. Vi var dock de enda västerlänska gästerna. Vi vuxna drack och åt typiskt Japansk, dvs:

  • grönt the, öl (Birru) och o mizu (vatten).
  • Miso soppa. Miso görs av krossade kokta sojabönor som blandas med vete, korn eller ris till en jästliknande massa. Mycket proteinrikt, en av Japans viktigaste basvaror.
  • Gohan = ris
  • Tempura = Friterad fisk, skaldjur, grönsaker eller kött
  • Shabbu Shabbu = grönsaker, shiitakesvamp, kinakål, morötter lägges i kokande buljong och tillagas vid bordet
  • Tofu = Ser ut som ett block av fetaost, gjord av sojabönan
  • Bonito Flakes = Torkade, flortunna strimlor (flakes) av fisken Bonito . Strös över nudlar, soppor, smårätter.
  • Daikon = Rättika. Rives färsk och serveras som tillbehör till olika rätter.
  • Nori-maki ( Nori betyder lim) = ris och andra ingredienser som rullats in i noritång och skurits i skivor
  • (Nigiri)-Sushi = (Nigiri betyder kramad på japanska),en kärna av formats ris som vanligtvis toppas med fisk eller skaldjur
  • Sashimi = Fisk och skaldjur i råa skivor

Andra rätter som är vanliga på ett japanskt matbord är: Bläckfisk, musslor, ostron, kyckling, fisk, räkor, hummer, krabba, wasabi(pepparrot), tempura, sojasås, biff, strimlat kött, omelett, ägg, frukt såsom jordgubbar, melon, druvor, glass, riskakor, pudding på röda bönor, kanderade kastanjer, grönt te, kallt te, öl & vin.

Barnen åt västerländskt, eller åtminstone så västerländskt som västerländska ingredienser kan bli när de är tillagda av en japansk kock på en traditoell och typisk Japansk Ryokan.

Efter middagen så gick upp till vårt där vidare sällskapsspel och DVD film väntade. Vi blev snart varse att en förvandling inträffat i vårt rum där nu fyra Futoner med tillhörande kudde var utlagda över tatamigolvet. En futon är en japansk madrass och den tillhörande kudden är oftast fylld med ris eller ärtor. Vi insåg snart att vi med våra fyllda magar var trötta efter vår tidiga morgon, heldagsturen i bilen och det varma badet. Vi bestämde oss för att törna in och det dröjde inte länge innan vi alla sov som stockar där på golvet.

FRUKOST

Säga vad man vill om japansk mat och visst gillar jag sushi, men precis lika lockande som det är att dricka alkohol dagen efter en stor fest, lika lockande kändes det på morgonen när jag skulle äta min traditionella japanska frukost. Vad sägs om ruttna bönor, fist, och grönt the?

Hemresan

Efter frukost så packade vi snabbt ihop våra saker. Skrämda av gårdagen trafikerfarenheter ville vi hinna före trafikstockningarna. Dessutom tänkte vi undvika delar av köerna genom att åka med en färja som går från södra delen av Chibahalvön över till Yokosuka som ligger söder om Yokohama

Vägarna som varit fullproppade dagen innan låg nu istället öde. Hemresan gick därför betydligt fortare, bara ca. tre timmar.

Hur summerar man en sådan här upplevelse? Jag tror ordspråket “borta bra men hemma bäst” är ganska träffande. Det var jätteroligt att få chansen att uppleva någonting riktigt genuint japanskt men jag måste erkänna, Jag fördrar Katarinas goda mat!

Tack för mig för denna gången!

Staffan