Hej Allihopa!

Vi kommer hem till Sverige den 10 Augusti, det ska bli kul att träffa er alla!
Idag den 8 Augusti ska vi åka till hotellet!  
Det ska bli kul. Vi kommer bo hos Solveig och Knud Anderzen dom första dagarna.

Ses snart! Kramar

Anna Wallin!

Körsbärsblommning

2008-03-29

Hej allesammans, 

Nu är det ett tag sedan någon av oss skrev i dagboken. Här har det hänt mycket sedan sist. Till att börja med kan vi berätta att vi nu bestämt oss för att komma hem. Två år går verklighen fort. Jag minns fortfarande som igår när vi satt på hotellet första dagen i Japan och skrev i dagboken för första gången…

Vi känner oss mycket nöjda med vår vistelse i Japan men känner också att vi saknar vardagslivet därhemma, att kunna ta en fika med släkt och vänner eller att gå på fest kanske.

Vår hemresa är bokad till den 10 Augusti. Egentligen så tar mitt kontrakt slut vid månadskiftet september/oktober, men jag avslutar mitt kontrakt i Japan med semester. På så sätt kan jag åka hem tillsammans med Katarina och barnen i samband med skolstarten.

Vi har haft besök från Lindome! Familjen Johansson (Lennart, Catrin, Oscar och Mikael) har varit här en vecka. Vi han med riktigt mycket. Förra helgen var riktigt tuff. På lördagen gick vi runt i Tokyo (12 timmar). Vi åkte upp i Tokyo Tower, vi tittade på elektronik i Akihabara, vi tittade på knivar och  porslin i  Kappabachi och avslutade dagen med att äta Koreansk barbecue mitt i vimlet kring Shibuya. På söndagen tog vi tåget till Hakone (nära mont Fuji) och badade i varma källor.  Under veckan som gick han Johanssons med Kyoto och sedan tillbaka till Tokyoområdet för ytterligare ett par dagars sightseeing. 

Idag har vi haft en städdag. Vi har börjat rensa gamla grejer som vi inte tänker ta med oss hem till Sverige igen. Barnen har haft garagesale utanför på gatan och tjänat riktigt bra med pengar.

Jag är lite förkyld och har därför varit inomhus, trots att det är soligt, ca. 20 grader varmt och full körsbärsblomning utomhus.

Katarina har börjat se sig om efter jobb. Vi har planer på att båda jobba heltid igen när vi kommer hem. Det blir för första gången sedan Oscar föddes.

Jag har fått ny tjänst på Ericsson hemma i Svergie. Det skall bli spännande. Som det ser ut nu så kommer jag jobba med att utveckla vårt tjänsteerbjudande kring IPTV lösningar. Det blir kul att börja med att jobba inom en ny domän.

Jag har laddat upp lite bilder från Johanssons besök här, så ta gärna en titt i fotoalbumet.

Vi hörs

Staffan

December

2007-12-16

Hej allesammans,

Nu äntligen har jag fått tag i ”pennan” igen för att skriva några rader från Nippon-land.

Jag vet inte riktigt var tiden efter sommaren & hösten tog vägen, men fort gick det i alla fall….

Nu är nog de flesta av oss inne i ekorrhjulet med jobb, skola, aktiviteter och annat ”juligt”som fyller agendan.

Nu längtar i alla fall vi efter julledighet och klappar under granen….

Jag backar lite för att få med vad som hänt oss fram tills nu. För vår egen del så var sommaren otroligt lång. Nästan 2 månader tillbringade jag och barnen i Sverige. Staffan fick en kortare semester på ungefär 4 veckor. Vi hade en skön semester med Mollösund och Värmland som delmål. Under sommaren försökte vi att träffa så många av er som möjligt – och Oscar och Anna ville ju spendera så mycket tid som möjligt med sina kompisar, så det blev en hel del övernattningar och lektillfällen.

Vi lämnade Sverige i mitten av augusti (efter en härlig, hejdundrande Hej & Sayonara kräftskiva.)

Efter en skumpig flygresa tillbaka till Japan så kom vi till ett soligt Yokohama. Vädret här är verkligen härligt och skönt. Vi hade runt 30 grader varmt, men det kändes som 40 grader på grund av luftfuktigheten. Eftersom vädret i Sommar-Sverige inte visade sig från sin bästa sida så uppvägdes det av att komma till tropisk värme i augusti, september och även i oktober har vi fått njuta av härligt sommarväder.

I oktober fick vi Sverigebesök! Staffans föräldrar samt syster Maria kom och hälsade på oss. Det var fantastiskt roligt att få ha dem här. Vi betade av ”Japan-måsten” i en rasande fart, vi reste till Kyoto tillsammans och ägnade oss åt ”seriös” shopping. Tänk att det finns så mycket saker man inte ens vet om att man faktiskt behöver…

Kickan, Gunnar och Maria åkte också Hiroshima, bodde på Ryokan, vi plockade vindruvor, åt sushi och upplevde Japan på alla möjliga sätt. Oscar och Anna tyckte att det var mysigt att ha farmor och farfar och faster lite närmare sig än vanligt!

Det var med tunga, sprängfyllda väskor som de lämnade oss efter några veckor. Tack för att ni kom!

åter till vädret: I november så fick vi skyar med envisa regn och rusk. Tråkigt väder helt enkelt.

Men nu lyser åter solen på oss i decembermånad, ca 12 grader varmt och det känns mer som höst, träden är fantastiskt vackra och har först nu börjat tappa sina blad. Det är kallare på natten och i vårt hus nattetid så känns det som att sova i ett skjul..lite rått och fuktigt. Isoleringen i japanska hus är lika med noll!

Det finns en jättemarknad med olika tillbehör för att hålla sig varm. Man kan köpa elektriska värmefiltar, hederliga varmvatten flaskor samt ”klisterlappar” du sätter på tex. axlarna om de kommer utanför täcket. Klisterlapparna ger ifrån sig härlig värme! Vill du vara lite fin så kan du köpa ett ”nattcape”, det är som en fodrad poncho som man har på sig utanpå sin tjocka flanell pyjamas. Man vill ju som sagt var inte frysa om axlarna!

Ja, när vi väl har vaknat så gäller det att snabbt hitta sina tofflor, utan dem så känns det som att gå barfota utomhus. Barnen brukar springa ner till soffan, snabbt ta varsin filt och sitta nära varann för att hålla värmen.

Vi sätter på air conditionen på 20-gradig värme men det tar ca 10 minuter innan den har vaknat..

Som tur är brukar solen titta fram med starka strålar och värmer upp hela huset under dagen. Men på kvällen så får vi sätta på air conditionen igen för att hålla värmen. Det blir ganska torr luft utav den så därför har vi också luftfuktare utplacerade i huset. Det står och fräser och lever sitt egna liv i ett hörn…en härlig fontän av vattentung luft sprutas rakt ut i rummet.

Att ha på air conditionen hela dagen blir ganska dyrt, den drivs av gas, det i kombinationen av att luften blir så torr gör att vi får hålla på att sätta på och stänga av den om vartannat. Vi har inga vanliga element i huset.

Nu närmar sig jullovet för barnen här. Fredag den 14 december är sista dagen innan ett tre veckor lång jullov. Det skall bli jätteskönt med lite lugna dagar. Men innan dess så har både Oscar och Anna bråda dagar med att bli färdiga med olika skolprojekt.

Här kommer en lite beskrivning av Oscars och Annas skola:

Oscar går nu i klass 5T. T:et står för lärarens namn Mr Tracey. De är ca 14 elever i klassen och Oscar trivs väldigt bra med sin nya, lite stränga lärare. På Yokohama International School så får eleverna nya klasskompisar samt ny lärare varje år. En anledning är att det är högre omsättning på eleverna här, det är alltid några som flyttar vidare och nya elever som kommer. De känner ju sina tidigare klasskompisar från förra året samt får nya kompisar i sin nya klass, vilket resulterar i att de känner många av skolans elever. Det är ett system som funkar väldigt bra – även om vi tyckte att det var lite underligt i början.

Första dagen i skolan så kom Oscar hem och var minst sagt förfärad över sin nya lärare. Mr. Tracey hade talat om vilka regler som gällde i hans klassrum och Oscar kände sig så spänd över allt nytt. En av reglerna var att man inte gäspar med öppen mun i klassrummet…en annan var att om man inte uppför sig så blir det tidsavdrag på rasten osv. Första dagen hade han ett skriftligt mattetest….vilket ledde till att en del av eleverna hade gråten i halsen och tänkte att de nog hade fått den strängaste och elakaste läraren på hela skolan…

Nu när det gått ett par månader så är Oscar mycket nöjd och glad över sin lärare. Ordning och reda i klassrummet men också mycket härlig atmosfär…klassisk musik på mattelektionen, aktiv och bra hjälp av läraren. Roliga skolarbeten. Vi föräldrar får bra feedback på vad klassen håller på med och han tar sig alltid tid för en liten pratstund om man så vill. Vi är mycket nöjda!

Läxorna i grade 5 har blivit fler. Varje dag så har Oscar: läsläxa, Word Study (ett häfte med information och uppgifter, just nu handlar det om forntida civilisationer) samt trumpetläxa. Hinner man inte med uppsatt mål med matten så får man ta med den hem och göra klart den. Läxa under helgen ges ganska ofta. Varje fredag så är det skriftligt prov på ”Word Studyn” med poäng och kommentarer från läraren.

Så dagarna är ganska inrutade för Oscar; skolan slutar kl.15.00 . Två gånger i veckan har han sportaktivitet, ”netball” och tennis. Väl hemma så blir det läxa, middag och sen är det kväll..

även om det är mycket läxa så trivs han med skolan och kompisarna.

På helgerna blir det oftast lek med kompisarna – skönt att bara leka!!

Vad gäller Annas nya klass (3S) så har också hon fått en lärare som hon gillar. Ms Stafford heter fröken och kommer från Australien. I Annas klass så är de 16 elever. Anna är väldigt självständig och gör sina skoluppgifter i rasande fart. Anna har läs och skrivläxa varje dag där hon läser en bok och sedan skriver om vad den handlade om. Nu läser Anna kapitelböcker på engelska i veckorna och svenska böcker på helgerna. Anna gör alltså sin läsläxa även under helgen. Varje dag skriver hon också som i en skoldagbok, där hon berättar om sin dag.

Just nu har de avslutat ett skolprojekt om kroppen. De har forskat om bl.a. matsmältningen. Var tar maten vägen/vad heter de olika tarmarna osv. Annas skrev en historia om en smörgås väg ner i magen… Jättekul och intressant läsning tyckte jag!

Anna gillar att gå i skolan och tycker att hon lär sig bra saker.

Anna (och Oscar) läser japanska 4 gånger i veckan, har gympa i 1,5 timme två gånger i veckan samt matte, engelska, dator/Internet, Art, drama och musik. övriga ämnen är skrivstil, maskinskrivning, läsning/stavning.

Anna har 3 aktiviteter i veckan, hon spelar flöjt, spelar tennis och går på Brownies (som scouterna ungefär).

På helgerna blir det oftast kompisar som gäller.

De har också olika projekt som de jobbar med årskursvis. De gör skolutflykter och i förra veckan så anordnades en stor sportdag där hela skolan deltog i ett springlopp. De delades in årskursvis, 50 elever sprang åt gången i en bana på 2 km. Som stolta föräldrar så vill vi gärna berätta att Oscar kom in på 5:e plats och Anna kom in på 3:e plats!! Anna fick en bronsmedalj och blev uttagen att springa ett lopp i Tokyo mot andra internationella skolor.

Tokyobanan var ca 2,5 km och det var ca 60 barn som sprang. Anna sprang för allt vad hon orkade och kom in som nummer 7!! Vi är sååå imponerade av våra barn!

Ja, detta var en liten uppdatering vad gäller barnen och skolan.

Staffan och jag har väl inte så mycket annorlunda i vår vardag nu jämfört med innan sommaren…

Staffans jobbvardag är lika fullbokad nu som då. Han lämnar huset 7.45 på morgonen och kommer hem igen mellan kl. 20.00 – 23.00. Den här veckan har det varit mer än fullt upp och Staffan har kommit hem efter 23.00 flera dagar i veckan. Det blir ju lite trist för oss alla, men nästa vecka skulle det bli bättre…

För min egen del så har jag börjat med mina matlagningskurser igen. Varje fredag så kommer 7 stycken japanska tjejer som vill lära sig att laga svensk mat.

I november så var det repris på junis populära meny: Svenska köttbullar!!

De får lingondricka & pepparkakor som välkomstdrink.

Sen lagar vi följande:

Förrätt:

  • Sill & ägg på knäckebröd
  • Lax & gravlaxsås i tunnbrödsrulle
  • Toast Skagen

Varmrätt:

  • Köttbullar, kokt potatis och gräddsås. Serverat tillsammans med lingonsylt och pressgurka.

Efterrätt:

  • Hemmagjorda våfflor med vispad grädde och hjortronsylt/hemlagad jordgubbssylt
  • Kaffe/Te

Lektionen håller på från kl.10.00 till kl.14.00.

Japanskorna betalar 350 kr per person och är mycket tacksamma elever att ha i huset. De är imponerade av nästan allt…de har kameran i högsta hugg och förevigar i stort sett det mesta. Det gäller att ha städat i minsta lilla vrå, för jag vet att det antagligen kommer att hamna i någons fotoalbum.

Så fort japanskorna kommer innanför dörren så byter de snabbt om till arbetskläder dvs. förkläde. En del är väldigt chica och piffiga, en del är av modell”sumobrottare” och så finns det ”den osynliga” sorten som man har svårt att minnas av olika anledningar. Alla är dock väldigt positiva och roade av att få komma in i en västerlännings hem. Vårt hus är ju lite annorlunda med rolig planlösning, vilket roar dem mycket. Typiska japanska vällust ljud brukar utbryta när de kommer innanför dörrarna. – Ohhh…Ahhhh…Soogooii!!!(Häftigt!)

Mitt utbyte av denna aktivitet är ju att få komma japanerna lite närmare, att försöka förstå hur de tänker och hur deras vardag fungerar. Varje vecka är det nya elever, men nu har jag hållit på ett tag så en del har varit hos mig flera gånger. Dessa japanskor har jag fått lite närmre kontakt med och det är alltid intressant att se vilka samtalsämnen som dyker upp vid middagsbordet… Vi har haft många skrattanfall när vi jämför hur jag gör saker jämför med hur de löser en uppgift osv. Oftast är det vardagliga saker som vi gör på olika sätt.

Japanerna skalar potatis med en kniv istället för en skalare. De klipper av ”pipen” på mjölkpaketen så att den blir mindre…Förra gången serverade jag ost och när de skulle använda osthyveln så höll de i den som en kniv och försökte karva av en bit ost.. En äggskivare/delare gav upphov till intresse sist….mycket vällustljud östes över denna lilla hjälpreda..

Jag ger dem dagens meny med alla recept på engelska. De är noga med att föra anteckningar om saker som de vill komma ihåg. De tar med sig allt som de får…såsom servetten, mini sverigeflagga på pinne, avskurna kanter från rostbröd….(som jag hade tänkt att slänga). Det har också hänt att de tagit med egen plastlåda (doggybag) så om de inte orkar äta upp maten på tallriken så tar de med den hem helt enkelt). Japanskorna är väldigt ekonomiska tycker jag. De tar verkligen tillvara på allt vad gäller hushållet, tar med egen matkasse till affären, kollar och jämför matpriser osv.

Ibland får jag fina presenter från mina elever. Jag har fått 4 jättefina miniböcker med bilder från min matlagning, tvål & tvålkopp gjorda av en Ikea-servett från mig…. (ja, det går inte att beskriva riktigt..).Jag har fått bröd, kakor och tackkort osv. Väldigt gulligt och kul tycker jag. Fina minnen att ta med hem faktiskt.

Jag har hamnat på bild i Tokyo Times tack vare mina matkurser. Bilden finns att se på vår hemsida. www.makeriet.se eller så kan du ta dig en titt på Youtube som jag också hamnat på: http://www.youtube.com/watch?v=VuB2QhAhJXU eller http://www.youtube.com/watch?v=b7v3AwTEaug

Nu på fredag har jag 12 japanskor som kommer hem till mig. Nu vankas det svenskt julbord!

Jag har lyckats hitta det mesta såsom julskinka, sill, gravad lax . Sen gör jag mycket själv; rödbetssallad, rödkålssallad, köttbullar, pepparkakor, småkakor, knäckebröd, julbröd osv. Jag känner mig väldig ambitiös!

Enda nackdelen är att jag vid det här laget är nöjd med julmat och skulle kunna tänka mig något helt annat på mitt egna julbord…(Finns det något som heter sushi-skinka?)

Nej, vi skall nog fixa ett riktigt julbord hos oss också, enda skillnaden i år blir att vi firar julafton den 25 december istället! Vi får nämligen Sverigebesök! Min syster, Christine kommer med hennes tre flickor och landar i Japan just på julafton och kommer till oss på julaftons eftermiddag så för att hinna med allt i ”rätt” ordning så flyttar vi fram julafton en dag helt enkelt! Vi ser fram emot att få en ”Sverigedos” med familj och kusiner runt omkring oss i juletid. Det skall bli jättekul att ha dem här och få visa dem ”vårt” Japan.

Ja, nu passar det bra att avrunda med att säga 

God Jul och Gott Nytt år

till er alla

från Katarina, Staffan, Oscar och Anna.

Fiffigheter i Japanland

2007-03-18

Hej alla!

Nu har vi varit i Japan i 6 månader. Det är otroligt vad tiden rinner iväg… 
Från att ha tyckt i början av vår vistelse att dagarna var långa så är det precis tvärtom nu.
Nu svischar veckorna förbi i en hastighet som påminner om hemma i Svedala…det är väl ett tecken på att vi hittat vår vardag här och det känns riktigt bra.

Vi trivs bra med hus, jobb och skola. Det är skönt att ha hittat rutiner som fungerar. Det viktigaste tycker vi är att Oscar och Anna har hittat kompisar och trivs i sin klass. Att prata engelska är nu vardag för dem och det känns fantastiskt att höra dem prata om ditt och datt på engelska utan problem!

En vanlig dag för oss här kan se ut så här: Vi vaknar strax innan 7, äter frukost och gör oss iordning för skola och jobb. Staffan lämnar huset ungefär kvart i åtta och går ned till tågstationen. En promenad som tar ungefär 10 minuter.

Jag och barnen lämnar huset klockan 8, då har även Elin 13 år, kommit. Hon är granne till oss och går på samma skola som Oscar och Anna och samåker med oss alla skoldagar utom tisdagar. Hennes familj kommer också från Göteborg. Vi tycker att det känns jättebra att ha en svensk familj så nära. De är riktiga globetrotters, de har varit ute i världen i 6-7 år. De har bott i England och Malaysia och något mer land. Nu har de hamnat i Yokohama och kommer nog att bli kvar här i ungefär 2 år. Så vi kommer att ha glädje av varann så länge vi bor här!

Men för att återgå till vår vardag, så åker jag och alla barn till skolan. Jag har förmånen att få parkera bilen gratis hos en annan svensk familj som bor granne med skolan. De har ingen bil så vi får lov att nyttja deras parkering varje morgon. Skolan har ingen egen parkering utan man får använda en intilliggande betal-parkering som är dyr. Skolan ligger i ett fint och populärt distrikt av Yokohama med en massa sevärdigheter runtomkring, så det är alltid mycket folk i rörelse här och kan därför vara svårt att få parkering ibland. Så jag är lycklig att jag inte har parkeringsbekymmer på morgonen!

Jag följer alltid med barnen in på skolgården. Klockan 8,20 börjar skoldagen. Alla barn är samlade på skolgården och väntar på att rektorn i egen hög person säger god morgon. Oftast har han någonting att meddela elever, lärare och föräldrar så det är bra att stanna för att få information om aktuella saker. Efter han har pratat färdigt så brukar ett par elever ha något att säga, det kan vara väldigt varierande information, olika former av uppvisningar (dans, sång, sketcher). För ett tag sedan var det hattparad och alla barn fick gå på ett långt led för att visa upp sina roliga hattar. Mycket uppskattat!

Jag säger hejdå till barnen och åker oftast hem till huset igen. Vissa dagar har jag japanska lektioner och då försvinner oftast halva dagen för mig. Jag har varit dålig på att träna….men skall bli bättre. Mittemot skolan så finns det möjlighet till gympa-pass två gånger i veckan ”Body Shaping” kallas det och är riktigt kämpigt. övriga dagar går oftast åt till helt vardagliga sysslor såsom handling, städning osv.

Ni som tror att jag äter praliner och målar naglarna hela dagarna får gärna fortsätta att tro det….

Mycket av min tid nu går åt till att planera min medverkan på ”YIS Food Fair”. Jag kommer att vara med på en marknad som barnens skola anordnar, här finns en massa utställare som håller till inom skolans område i maj månad. Här erbjuds det mat från världens alla hörn samt allt möjligt som har anknytning till mat, kök, hantverk osv. Företag ställer ut sina köksrelaterade produkter men även vi föräldrar får agera i egen regi. Här kommer jag att ha ett eget bord där jag erbjuder mina alster till högstbjudande…

Jag har döpt min lilla business till ”Lilla Sweden” och säljer svenska bakverk såsom småkakor, knäckebröd, bröd i alla möjliga varianter, jordgubbssaft, jordgubbssylt m.m. Allt har jag bakat, saftat & syltat själv. Hinner jag så skall jag även sy klart mina barnförkläden, haklappar m.m. Jag har hittat burkar och etiketter, snören och påsar. Allt skall fås med min lilla logga: ”Lilla Sweden”. Ja, detta roar jag mig med i dessa dagar. Det är riktigt roligt.

Klockan halv 3 varje dag åker jag tillbaka till skolan för att hämta barnen. Bilturen tar ca 10 minuter. 3 dagar i veckan har barnen aktiviteter efter skolan på inom skolans område och då hämtar jag dem 16.30. Oscar har Bokbinderi och Kalligrafi. Anna har Datoranimation och Brownies (scouterna). övriga dagar slutar de kl. 15.00.

Väl hemma är det läxor och middag som gäller. Oscar har oftast matteläxa och något annat, Anna har lite mindre läxor och längtar efter fler!!

Vi äter middag mellan kl.17-18 och efter det brukar barnen göra sånt som de vill själva. Oftast leker de på sina rum eller spelar spel på datorn. Vi tittar sällan på tv här. Det är stor skillnad mot hemma faktiskt. Det gäller för mig och Staffan också. Utbudet här är ju inte lika stort som hemma och därför tröttnar man på att zappa mellan olika kanaler. Barnen tittar dock på morgonen, ”frukost-tv”, då är det ”Svamp-Bob Fyrkant” som gäller!

Klockan 20.00 är det sängdags för barnen. Lampan släcks strax efter.

Staffan hinner oftast inte träffa barnen på kvällen, de har redan somnat när han kommer vid 21-tiden. Det är trist tycker vi alla. Staffan äter middag runt 21.30 och efter det så är vi rätt trötta, men vi brukar greja med datorn, fixa i köket eller zappa lite på tv: trots allt.

Sen är det sängdags även för oss.

Kommande två veckor nu så har barnen vår-lov! Det ser fram emot att vara lediga och bara göra roliga saker förstås! Vi skall passa en hund i några dagar under lovet, det tycker speciellt Anna är superkul! Vi skall åka till Tokyo tillsammans med andra mammor och kompisar. På tisdag skall vi hem till en engelsk familj på fika och på onsdag så är det helgdag här i Japan så då är även Staffan ledig. Då skall vi försöka att hitta på något kul tillsammans, kanske åka till havet och plocka snäckor på stranden. Vi får se.

Helgen som gått har varit ganska hektisk… vi firade Annas 8-års kalas och var sedan bortbjudna på middag . Till kalaset kom 12 tjejer som roade sig med lekar, discodans, åt grillspett och glasstårta. Avslutningsvis fiskdamm & godispåse. Anna var helnöjd och ville att kalaset skulle hålla på längre…Det finns bilder från kalaset på vår hemsida om ni vill titta. De kalas som Anna har blivit bjuden på här har varit annorlunda än de vi är vana vid. Här öppnar man inte presenterna inför gästerna och tårtan blåser födelsedagsbarnet ut ljusen på men sen ställer man tillbaka den i kylen!!! Jättekonstigt tycker vi. Sen när kalaset är slut så får man med sig en kladdig bit av tårtan i en servett….

Så vi hade ett helsvenskt kalas såklart och barnen tyckte att det var toppen!

På kvällen var vi bortbjudna till en engelsk familj på middag. Anna tyckte att det var okej även om det var hennes födelsedag, hon kände att hennes dag blev en lång & rolig ”festdag”. Både Anna och Oscar är kompisar med deras barn så det blev fortsatt lekande hela kvällen…för mig och Staffan så kändes skönt att slippa middags-matlagningen och bara sätta sig till bords och bli serverade. Finns det något bättre än att sätta sig vid dukat bord!?

Vid ett-tiden tog vi en taxi hem och somnade ögona böj!

Söndagen var lugnare. Vi tog en lång promenad och hämtade vår bil som vi lämnat kvällen innan hos vår engelska familj. Anna och Oscar ville stanna kvar och leka igen…så det blev bara Staffan och jag utan barn på hemvägen. Vi stannade till hos en svensk familj som bor nära skolan bara för att ”checka läget” och blev bjudna på en kopp kaffe i vårsolen. Gott!

Sedan åkte vi vidare hem. Staffan var långhårig så vi arrangerade en frisörplats på vår altan

och efter en stund så var Staffan åter kortklippt!  Senare hämtning av barnen, -vad skall vi ha till middag-frågan, lite plock hemma, middag på bordet, barnen leker med Annas presenter och snart är det läggdags. Ja, jag tror som sagt att vår vardags här börjar likna den vi hade hemma, men det är ändå en STOR skillnad och det är att vi inte har er, familj, vänner & bekanta runt omkring oss. Vi saknar er jättemycket!!

Nu närmar sig ändå hemresedatum för oss! Vi har bokat hemresan över sommaren och jag och barnen kommer hem den 17 juni. Staffan får vänta ända till 14 juli innan han trampar på svensk mark. Sen åker vi tillbaka alla fyra den 11 augusti.

Det skall bli så kul att träffa er igen!! Vi hoppas att vi kan träffa så många av er som möjligt!!

Jag och barnen kommer att pendla mellan mina föräldrar i Floda och Cia & Stefan i Lindome under den första månaden. När Staffan kommer så åker vi till Mollösund och Liane i Värmland. Det skall bli skönt att se lite sjö och skog – det har vi saknat!

I början när vi kom till Yokohama så var det så mycket nytt på en gång, vi var fulla av intryck från detta land och rapporterade hem om allt möjligt konstigt som japanerna har för sig. Men så går tiden och jag inser att man snabbt blir hemmablind. Saker ter sig mer och mer naturliga och vi reagerar inte lika mycket numera på saker som vi möter i vardagen.

Några saker har jag dock lagt märke till som skiljer sig från vad man är van vid hemma i Götet…

Här är några ”fiffigheter från Japanland”:

  • Pizza för avhämtning viras in i tjocka lager av aluminiumfolie och stoppas ned i en kartong med greppvänligt handtag på ovansidan.
  • Handlar du en dricka i en mataffär så får du en tejpbit på flaskan som talar om att du har betalt för varan.
  • Fryser du om händerna? Här kan du köpa en liten tunn, fylld påse i kortstorlek som ger dig värme om du gnuggar den! Bra att stoppa ner i vanten!
  • När man handlar i en mataffär eller i ett varuhus så visar man upp sin parkeringsbiljett och får då gratis parkering om man handlat för 130 kronor eller mer.
  • Regnar det så stannar barnen inne på alla skolraster, man kan ju inte gå ut om det regnar….
  • I stort sett alla affärer har ett paraplyställ vid ingången där man ställer sitt paraply medans man handlar. Vissa köpcentrum har låneparaplyer som man får använda under tiden som man småspringer mellan butiker. Ofta är paraplyerna märkta med köpcentrumets namn varför ingen tar med sig de hem.
  • Om det regnar eller är minsta antydan till regn så får man ett regnskydd av genomskinlig plast som hängs över papperspåsen som varorna ligger i.
  • ”Vending machines”, utomhusapparater som säljer drickor finns i stort sett i vartenda gathörn. Drickor under blå linje är kylda och de under röd linje är varma.
  • Sopbilarna är som små miniatyrlastbilar, från en högtalare spelas ”plingeliplong” musik så att man snabbt kan springa ut med sitt skräp om man glömt att det är sopdag! 3 dagar i veckan kommer sopbilarna och tar allt skräp som alla i närområdet ställt ut på angiven plats på gatan.
  • 100 yen affärer är mycket populära. Allt i dessa affärer kostar 100 yen/st. (ca 6 kr) Man kan hitta precis allt möjligt här, allt från leksaker till toalettborstar. Väl värt ett besök!
  • Du kan hyra en minibuss över en dag med högtalare på taket som trumpetar ut ditt budskap som du tycker att resten av världen bör få veta! (Glass är gott eller något annat käckt…)

Ja, det var lite smått och gott från oss den här gången. Staffan har lagt upp lite nya bilder på vår hemsida www.makeriet.se om ni vill titta. Vill ni skriva en rad så går det bra till följande adress: Manzaka-House, 187-33 Honmoku-Manzaka, Naka-ku, 231-0833 Yokohama, Japan.

Vi hoppas att ni har det bra allihop, vi har hört att våren är på väg hos er, så nu är det väl bara att ta med sig en kopp kaffe och hitta en solig plats i lä och bara njuta av vårsolen!

Ta hand om er!

Kramar från Katarina & Co.

Snart kommer vi

2007-06-10

Hej på er alla! 

Hoppas att ni har det bra och njuter av att det är grönt och skönt ute i naturen! Vädret här i Japan är ganska ”intensivt” dvs. att vissa dagar så blåser det nästan orkan för att nästa dag vara högsommar och på tredje dagen så ösregnar det. I ett par dagar nu så har vi haft mycket sol och det har börjat bli fuktigt i luften. Japan ligger på samma breddgrad som norra Afrika, så det blir verkligen varmt om sommaren. Fast först ut är regnperioden som kommer igång i mitten av juni. Vi hinner kanske få vara med om det innan vi lämnar Yokohama. 

Vi har varit här i 8 månader nu…tiden går ju som bekant fort! Jag och barnen kommer till Sverige den 17 juni och vi alla åker tillbaka till Japan den 11 augusti. Just nu i skrivande stund så befinner sig Staffan i Sverige på jobbärende, så han har fått en försmak av Sverige som tur är, för han får jobba ytterligare en månad i Japan innan han kommer efter oss. Oscar och Anna är riktigt sugna på att få komma till Sverige och leka med alla kompisar och äta härlig, hederlig svensk mat såsom halvfabrikat av fiskpinnar, wienersnitzel, aprikoskräm, pizza från restaurang ”Druvan” och toppa med lite snaskigt godis förstås! Sen måste vi hinna med många besök hos ”BR”-leksaksaffären – den har fått hög status när man inte har den nära sig…. Vi vill gärna träffa så många av er förstås. Vi kommer att befinna oss på olika adresser, så det enklaste sättet att nå oss är att skicka ett mejl till katarina@makeriet.se & staffan@makeriet.se 

Innan vi åker hem till Sverige så skall jag också jobba lite…jag har skaffat ett litet deltidsjobb!! Jag är lärare i ”Swedish Cookingclass”. Några gånger varje månad så kommer jag att agera ”kock” hemma i mitt egna kök med 7 japanska elever. Jag är med i en internationell matlagningsgrupp där jag representerar Sverige. Så nu gäller det att kavla upp ärmarna och bara tänka Svenskt!! Så jag tar tacksamt emot era ursvenska favoritrecept!!! Om ni vill se hur jag ser ut så kan ni titta på Nikis Kitchens hemsida:

Det var allt för denna gång. Nu blir det en liten paus med skrivandet och vår hemsida. Låt oss nu hoppas på en riktig kanonsommar med allt vad det innebär av sol och salta bad och annat trevligt.

Vi ses i sommar! 

Hälsar Katarina & Co.

Ryokanbesök på Chibas sydspets

2007-02-17

Kära vänner,

I helgen har vi, hela familjen Wallin varit ute på äventyr. Vi har nämnligen bott på ett japanskt vandrarhem, ett s.k. Ryokan.

Vi skulle egentligen varit där tillsammans med familjen Kumagai, en kollega till mig med familj. Det var Akiko, frun i huset Kumagai, som varit den som snällt hade ordnat med alla bokningsarrangemang. Vi såg alla riktigt fram emot att tillsammans njuta av vistelsen på vandrarhemmet.

Sent på kvällen innan vår avfärd ringer det i min telefon. Det är Fumiori som ringer för att berätta om barnen Kumagai, som blivit magsjuka. I det längsta hade Akiko och Fumiori hoppats på bättring, men till slut fick de ringa och meddela de tråkiga nyheterna. Snabbt fick vi därför välja mellan att helt ställa in vår resa eller att själva ge oss ut på äventyret.

Med viss tvekan bestämde vi oss för att ge oss iväg på egen hand. Vi satte vår tilltro till att vårt nyinköpta navigationssystem skulle leda oss fram till målet, trots våra bristande japanskakunskaper.

RESAN

Den ryokan vi skulle bo på heter Kissyou och ligger på Chiba halvöns sydspets, strax söder om en liten stad som heter Tateyama. Det är en resa på ca 11 svenska mil från Yokohama. Vi påböjade vår resa norrut med siktet ställt på Kawasaki, där mynningen till Tokyo Wan Aqua-Line finns. Så heter den del av Japans motorväg nummer 409 som sammanbinder städerna Kawasaki och Kisarazu, som ligger på varsin sidan av Tokyo Bay. Tokyo Wan Aqua-Line består dels av en 10 kilometer lång tunnel under havets botten, dels av en konstgjord ö där tunneln slutligen övergår till en 5 kilometer lång bro som sträcker sig den sista delen över havsviken.

Den här delen av vår resa gick ganska fort. Resan från Yokohama till Kawasaki och vidare över till Chiba halvön tog inte mer än ca en timma i anspråk och vi var nu alla vid gott mod när vi kommit över till andra sidan Tokyo Bay. – Fantastiskt, tänkte vi, eftersom vi förväntade oss att resterande delen av resan skulle bestå av tomma landsvägar i romantisk och lantlig omgivning.

Det var då det hände … Plötsligt stockade trafiken upp och det blev ganska snart tvärstopp.

Vi trodde till att börja med på att det var en tillfällig trafikstörning. Visst har även vi ju hört talas om japanska bilköer, man har ju läst Herman Lindkvist, men optimistiska som vi oftast är så vägrade vi se sanningen i vitögat och bestämde oss snabbt för att det måste var orsakat av en olycka eller så och att därför köerna snart skulle släppa. Efter att vi tillbringat en timma sittandes i nästan stillastående kö och ytterligare en så började en viss oro krypa sig på … Vi bestämde oss för att stanna och äta. Vi tänkte att visst måste väl ändå trafiksituationen ha förbättras när vi är klara. Sagt och gjort, vi stannar vid en typisk japansk vägkrog och vi slinker in. En “Suschi” senare när vi är klara så visade det sig att trafiksituationen inte hade ändrat sig märkbart, åtminstone inte till det bättre!

Vi fortsatte vår resa i långsamt krypande köer på vår väg söderut. Vi det här laget har både jag och Katarina tänkt på och kommenterat vad det är praktiskt med DVD i bilen. Det måste vara en av 2000-talets mirakel när det gäller att hålla familjlyckan vid liv i bilköer. Efter “Pirates of Caribian”, “Asterix och Obelix” blandat med kisspauser och glasspauser börjar vi nu trots allt närma oss vårt mål.

Plötsligt säger vår navigator till oss att vi är framme, målet skall ligga på vänster sida. Det visar sig att vi faktiskt står precis utanför Ryokan-huset när vi får detta meddelande. Det är inte utan man med viss beundran för teknikens under som jag lättad pustar ut och parkerar bilen.

Det visade sig till slut att vår resa tog cirka åtta timmar, vilket jag tror är mycket, även med japanska mått räknat.

BADET

Väl framme lyckas vi efter viss övertalning få bära in vår packning till vårt rum innan det var dax för Onsen, = japanska varma bad, helst i vatten från naturligt varma källor. På vårt rum låg redan kläder, diverse toalettartiklar samt en stor och en liten handuk och väntade på oss. Onsen badar man naken, män för sig och kvinnor för sig. Därför försvann Katarina och Anna snart till avdelningen för kvinnor och jag och Oscar gick till avdelningen för män. Där klär man först av sig och lägger sina kläder i prydliga högar i korgar avsedda för detta ändamål. Några låsbara skåp för plånbok och andra värdesaker finns inte, utan dessa lägger man istället, helt öppet tillsammans kläderna i sin korg.

– Det sägs ju att tillfället gör tjuven, men det stämmer inte alls in på japaner. Låsbara skåp skulle vara en helt onödig investering i Japan eftersom här ändå inte finns några tjuvar.

Väl avklädda, tar man med sig den lilla handuken in till tvagning. I rummet är det kvavt, varmt och immigt. Innan man kliver in vattnet från den varma källan måste man vara ren, och det gör man med hjälp av den lilla handuken, sittandes på en liten pall med en liten kran och dusch framför sig. Där kan man bli sittandes länge eftersom inga delar av kroppen får hoppas över.

Väl rena så är det till slut dax för badet. Vattnet är JäTTEVARMT, så varmt att det nästan gör ont när man först doppar sig. (Oscar och Anna väljer därför att inte alls kliva ner i vattnet). Badet är inte så stort, kanske två x tre meter. Inte heller djupt, max 60 centimeter på det djupaste stället.

– Onsen är inte ett ställe där man simmar utan där man sitter i vattnet och bara njuter. Med tanke på den bristfälliga isoleringen i japanska hus så förstår jag varför det är så populärt att regelbudet gå och bada Onsen och riktigt få värma upp sig.

Väl klara med badet så iklär vi oss sviden för kvällen, de japanska kläderna, bestående av en Yakata (

läs japansk bomullsrock) med tillhörande Obi (Brett tygskärp som viras flera varv runt kroppen) och slipperu (tofflor). Underkläder tror jag inte riktiga japaner har på sig, men på denna punkten fuskade vi faktiskt.

Under kvällen fick vi lära oss att man skall vika in den högra delen av Yakatan närmast kroppen och sedan vänster ovanpå. Tvärtom gör man endast på döda människor. En annan iaktagelse är att när man är nödig och måste lätta på trycket så tar man av sig sina slipperu (tofflor) utanför toaletten och byter till ett par speciellt för ändamålet avsedda Toire slipperu, (Toalett tofflor).

KVÄLLEN

Nu, rena och prydliga, slank vi upp på vårt rum där vi spelade lite spel och tog oss lite gott att dricka före den riktiga middagen som snart skulle serveras på nedervåningen. Vårt rum var ytterst sparsamt möblerat. Där fanns glid dörrar och fönster gjorda av papper (i ram av trä), ett lågt bord utan stolar. Istället fanns kuddar att sitta på.

Efter en halvtimma eller så, var det dax för oss att glida ner mot matsalen där en traditionell japansk middag väntade. även middagen åtnjöt vi sittandes på en kudde på golvet framför ett lågt bord. I matsalen satt vi tillsammans med en 5-6 andra familjer. Vi var dock de enda västerlänska gästerna. Vi vuxna drack och åt typiskt Japansk, dvs:

  • grönt the, öl (Birru) och o mizu (vatten).
  • Miso soppa. Miso görs av krossade kokta sojabönor som blandas med vete, korn eller ris till en jästliknande massa. Mycket proteinrikt, en av Japans viktigaste basvaror.
  • Gohan = ris
  • Tempura = Friterad fisk, skaldjur, grönsaker eller kött
  • Shabbu Shabbu = grönsaker, shiitakesvamp, kinakål, morötter lägges i kokande buljong och tillagas vid bordet
  • Tofu = Ser ut som ett block av fetaost, gjord av sojabönan
  • Bonito Flakes = Torkade, flortunna strimlor (flakes) av fisken Bonito . Strös över nudlar, soppor, smårätter.
  • Daikon = Rättika. Rives färsk och serveras som tillbehör till olika rätter.
  • Nori-maki ( Nori betyder lim) = ris och andra ingredienser som rullats in i noritång och skurits i skivor
  • (Nigiri)-Sushi = (Nigiri betyder kramad på japanska),en kärna av formats ris som vanligtvis toppas med fisk eller skaldjur
  • Sashimi = Fisk och skaldjur i råa skivor

Andra rätter som är vanliga på ett japanskt matbord är: Bläckfisk, musslor, ostron, kyckling, fisk, räkor, hummer, krabba, wasabi(pepparrot), tempura, sojasås, biff, strimlat kött, omelett, ägg, frukt såsom jordgubbar, melon, druvor, glass, riskakor, pudding på röda bönor, kanderade kastanjer, grönt te, kallt te, öl & vin.

Barnen åt västerländskt, eller åtminstone så västerländskt som västerländska ingredienser kan bli när de är tillagda av en japansk kock på en traditoell och typisk Japansk Ryokan.

Efter middagen så gick upp till vårt där vidare sällskapsspel och DVD film väntade. Vi blev snart varse att en förvandling inträffat i vårt rum där nu fyra Futoner med tillhörande kudde var utlagda över tatamigolvet. En futon är en japansk madrass och den tillhörande kudden är oftast fylld med ris eller ärtor. Vi insåg snart att vi med våra fyllda magar var trötta efter vår tidiga morgon, heldagsturen i bilen och det varma badet. Vi bestämde oss för att törna in och det dröjde inte länge innan vi alla sov som stockar där på golvet.

FRUKOST

Säga vad man vill om japansk mat och visst gillar jag sushi, men precis lika lockande som det är att dricka alkohol dagen efter en stor fest, lika lockande kändes det på morgonen när jag skulle äta min traditionella japanska frukost. Vad sägs om ruttna bönor, fist, och grönt the?

Hemresan

Efter frukost så packade vi snabbt ihop våra saker. Skrämda av gårdagen trafikerfarenheter ville vi hinna före trafikstockningarna. Dessutom tänkte vi undvika delar av köerna genom att åka med en färja som går från södra delen av Chibahalvön över till Yokosuka som ligger söder om Yokohama

Vägarna som varit fullproppade dagen innan låg nu istället öde. Hemresan gick därför betydligt fortare, bara ca. tre timmar.

Hur summerar man en sådan här upplevelse? Jag tror ordspråket “borta bra men hemma bäst” är ganska träffande. Det var jätteroligt att få chansen att uppleva någonting riktigt genuint japanskt men jag måste erkänna, Jag fördrar Katarinas goda mat!

Tack för mig för denna gången!

Staffan

Lost in translation

2006-12-14

Lost in translation…

Har ni sett den filmen? Om inte så gör det! Den ger en ganska intressant inblick i den japanska storstans olika uttryck.

Vi känner igen känslan i filmen av att inte kunna göra sig förstådd och inte förstå vad de säger eller vad de menar. Menar de vad de säger?

Det blir mycket surr i våra huvuden här, mycket huvudbry över vardagliga saker, men vi lär oss också någonting nytt varje dag!

Min senaste merit på surrhyllan är att hitta rätt när man kört vilse!

Vi har ju vår lilla minibil som förövrigt fått namnet ”Köttbullen”…den är ju brun och rund och innehållet oftast svenskt!

Med denna bil har jag haft regelbunden, ofrivillig sightseeing i Yokohama och kringliggande städer som Kawasaki. Hopplösa turer på okända gator jag inte ens kan uttala namnen på.

Jag har gjort tappra försök att hitta till IKEA i Yokohama, och jag hittar numera vägen dit. Det är på vägen hem som det inte går lika bra. Jag har faktiskt inte hittat direkt hem en enda gång…nu har jag varit på Ikea 4 gånger men jag vet fortfarande inte vägen hem…

Jag önskar att jag kunde ge er en verklighetsbild av hur det är att köra bil här, men jag vet inte var jag skall börja. Trafiktempot är ganska högt, även om japanerna är snälla förare på vägen.

På de stora vägarna (expessways) så finns skyltarna både på japanska och engelska. So far so good. Men när du hamnar lite utanför de största stråken så får du ibland klara dig med japanska tecken…och då går inte så bra.

En lustig företeelse är att ofta ”vägen försvinner”. (Or is it just me?) Sist när jag befann mig på väg 6 mot Yokohama (jag kom från helt fel håll, men det är en annan historia), jag var så nöjd med att hittat rätt väg hem, när jag plötsligt inser att det inte står ”mot Yokohama” längre.

Jag kör vidare och ser att det kommer nya skyltar längre fram, åh då står det nog där tänker jag, men icke! Vad tog vägen vägen? Nu sitter jag som en tant – långt fram på stolen med händerna kramaktigt om ratten och rutan blir immig av att jag sitter så nära…

Mina ögon är uppspärrade och jag försöker att läsa alla skyltar jag passerar och samtidigt ha koll på trafiken runtomkring. Man kan väl påstå att jag känner mig lätt stressad. Av hänsyn till känsliga läsare vill jag inte förmedla vilka ramsor som passerar mina läppar…

Men kan ni tänka er! Nu kommer en skylt som det står Yokohama på! Fråga mig inte hur eller var den kom ifrån, jag har då inte bytt fil sen sista skylten…

Helt plötsligt så känns livet så trevligt och glatt. Jag sätter på cd: igen, jag lyssnar på Melodifestivallåtar…trala la vad bra allt är!

Ja, jag måste säga att det är en aning krångligare att köra bil här än att ta sig en mjölktur till Ica i Lindome.

Staffan håller på och undersöker vilken Navigator som vi skall investera i, den kostar ca 20 000 svenska kronor, det är mycket pengar. Det är en tacksam bransch för den som säljer apparaterna, i stort sett alla japaner har en i sin bil, de kan inte hitta vägen annars! Alla svenskar här har en i sin bil och åker inte en meter utan att använda sin GPS. Så jag inser att jag varit lite väl godtrogen som trott att jag skulle reda mig själv på de stora vägarna. Men det har ju gått bra hittills! Jag kan berätta att imorgon skall jag till Ikea igen…..barnen är med i Ikeas luciatåg och det är med lite fjärilar i magen som jag tänker på hemresan…skall jag utsätta mig för detta igen!? Men jag har lyckats ta mig hem förr, om än rejält försenad, så det skall nog gå denna gången också!!

Apropå Ica i Lindome, så pratar Anna ofta om just denna matbutiken!

Hon säger att hon tycker att butiken är så bra och rolig (?)

Det är lustigt vilka enkla saker som gör intryck på barn!

Mataffärerna här är ofta trånga och fyllda till bristningsgränsen med varor. Det finns så mycket produkter som jag inte har en aning om vad det är…

Snackshyllan skiljer sig en aning från Ica´s. Här hittar vi torkade, saltade småfisk (guppystorlek), riskakor i alla möjliga modeller, dock inte samma som vi är vana vid hemifrån. En del ser ut som små vita tvålar som man skall lägga i brödrosten eller mikron för att sedan ätas med soja och socker.

Faktiskt inte så dumt!

Sjögräs i alla möjliga/omöjliga former, popcorn doppade i kola-karamellsås. (Godare än vad det låter).

Men vi hittar också gamla vanliga hederliga ”Pringles”, så Oscar är helnöjd.

Sist såg vi något som såg ut som hundskit, men det var det ju inte….

De större mataffärerna har oftast en fantastisk avdelning med färdigmat. Mycket fräsch mat som lagas i butiken av några mattanter. De kommer ut i butiken och fyller på hela tiden, iklädda till nästan oigenkännlighet med huckle på huvudet, munskydd för munnen och en rock som ser ut som en städrock samt ett plastförkläde. (Jag får minnesbilder av ”ryska bambatanter” eller nått liknande, polska sjuksköterskor……) De är raska och jobbar effektivt. Man kan se dem genom en glasruta och beskåda deras flinka fingrar.

Lite längre bort finns köttdisken. Här hittar du mycket bra råvaror. De graderar sitt kött, grade 1, 2, 3 osv. Nummer 1 är förstås det dyraste. Nötkreatur som fått öl och massage får man betala mer för! Jag betalar ca 70 svenska kronor för 2 skivor nötkött, av filétyp. Fantastiskt mört och gott kött!

Fiskavdelningen är också helt fantastisk. Här finns så mycket annorlunda fisk! Fisken är så färsk att den knappt slutat simma. Skaldjur, ostron, räkor, allt ligger vacker uppradat och det är riktigt färskt och läckert. även om jag inte skall köpa fisk så brukar jag gå till fiskavdelningen bara för att titta på alla fisksorter.

Jag tycker att det är lite svårt att laga fisk, man vet ju inte riktigt vilken fisksort som passar bäst till vad. Våran ugn har en egen liten lucka som japanerna endast använder till att grilla fisk i. Jag har inte använt min ännu…

Grönsaksavdelningen i affärerna är oftast dyra. Ibland kan man hitta lite billigare på grund av säsongsfrukt men överlag så bör man kolla priserna Jag har hittat en grönsakshandlare på ett annat ställe som har hyfsade priser, så jag försöker att handla där.

Jag har också ett annat ställe som jag åker till, de har storpack, hela lådor med apelsiner, äpple osv. Så C-vitaminer får vi i oss!

De har sällan stora kundvagnar i butikerna. Istället så tar man en vagn som man ställer sin kundkorg i. Varje vagn tar 2 kundkorgar. Detta är jätteopraktiskt! Två små ynka kundkorgar fyller man ju på ett litet kick! Väl framme vid kassan så lyfter man upp korgarna på en bänk framför kassörskan. Kassörskan plockar varorna ur min korg och lägger dem i en ny tom korg. Sen lyfter jag mina korgar till en packbänk där jag packar ned varorna i plastpåsar. Om jag tycker att påsarna är tunga så kan jag ta ett löst plasthandtag som bärhjälp. Finns att plocka vid packbänken! Jättekäckt!

Vi kan köpa vin och öl både i vanliga matbutiken samt lite överallt. Vin, öl och sprit är billigt här. Vi fyllde på vårt spritförråd på Ikea faktiskt! Svenska nubbar blev det! Passar bra till julskinkan som vi också köpte på Ikea. Ni förstår att jag tar mig besväret att åka till Ikea hela tiden….

Nu är det sista vecka innan det är dags för jullov. Barnen längtar till lite långledigt och vi skall försöka att hitta på lite dagsutflykter, pyssel och leka med kompisar-svängen.

Julafton firar vi själva, men vi får ju förstås besök av tomten!

Staffan har lagt upp lite nya bilder samt en film, där Anna pratar om åskväder inför alla på skolgården! På engelska! Gå in på www.makeriet.se

Hoppas att ni har det bra allesammans!

God Jul och Gott Nytt år! önskar Katarina, Staffan, Oscar och Anna

Luciabilder och lite smått och gott

2006-12-09

Hej Allesammans, 

Idag är det lördag och vi är hemma och tar det lugnt. Vi är alla lite trötta efter gårdagen då vi hade gäster på kvällen. En annan svensk familjs som bor nära oss var här på middag. Vi åt och drack vin och hade det trevligt. Plötsligt var klockan halv två på natten …

Jag har jobbat ganska mycket ända sedan vi kom hit. Nu hoppas jag att det kommer lugna ner sig lite så att åtminstone helgerna blir lediga. Katarina har det också fullt upp. Hon är klassmamma och arrangerar Luciatåg, både på skolan och hälper dessutom till med IKEA\\\\\\\’s luciatåg. Det är konstigt, när man är långt hemmifrån så blir traditionerna viktigare än de är hemma. I år kommer jag se tre luciatåg; ett på svenska ambassaden, ett på jobbet och ett på IKEA. Dessutom har barnen haft ett på skolan som jag missat.

Nu börjar det verkligen kännas som hemma här. Det slog mig när katarina och Anna hämtade mig vid stationen med bilen igår. Hemma i huset är allt som vanligt. Katarina har julpyntat, bakat bröd, pepparkakor och lussebullar. Vi har nu en bil som gör det lätt att snabbt åka och handla mm. Den här gången har vi dessutom, mycket tack vare skolan, ett mycket aktivare socialt liv med både utländska familjer men även med Japanska familjer. Kort sagt det är som hemma fast utan er därhemma, suck!

Nu lackar det mot Jul. Jag skall vara ledig i två veckor mellan jul och nyår. Vi tänkte åka till Hiroshima under två dagar. Det ser jag fram emot. Japan är lika knasigt som Sverige i den bemärkelsen att det blir billigare för oss att ta ett inrikesflyg till Hiroshima istället för tåg.

Vi har förstått att det varit regnigt och blött hemma i höst. Jag hoppas att vädret stabiliserar sig. Det är en sak som är mycket bättre här, MINDRE REGN och MER SOL! 🙂

Vi saknar er alla därhemma! 

Ha det så bra!

Vardag i Yokohama

2006-11-22

Hej allihopa! 

Nu var det ett tag sedan vi hörde av oss. Jag vet inte riktigt vad jag skall skylla på, men man kan nog påstå att vardagen börjar komma till oss så smått. Helt plötsligt har man inte så mycket extra tid över….

Nu har vi nästan samma status som hemma i Svedala dvs. hus, bil, skolan, läxor, jobb, kvartsamtal, -vad skall vi ha till middag-frågan, ja, ni vet! 
Men visst, en stor skillnad är att jag, Katarina ínte jobbar. än så länge så saknar jag inte att gå till ett jobb, mest för att det varit ett fulltidsjobb att rigga allt nytt för oss här. Vi får väl se hur det blir framöver….

Jag har blivit klassmamma i Annas klass samt ansvarig för luciauppträdandet på skolan för alla skandinaver…jag har även blivit tillfrågad om jag vill ta över svenskundervisningen på Yokohama International School. Vi får se hur det blir med undervisningen, jag är intresserad och tycker att det skulle vara en fantastisk möjlighet. Just nu finns det 10 svenska barn i åldrarna 6 till 10 år. Jag skall titta på det skolmaterialet som finns på skolan och kolla upp vilket intresse det finns från svenskarna. Jag vill dock att Anna och Oscar skall ha svenska, det kan bli så att jag enbart undervisar dem, men jag har förstått att det finns ett behov från fler svenskar.
Just nu är det mycket för Oscar och Anna att ta in via skolan, så jag känner att svenskan får stå tillbaka just nu. Kanske i början av nästa år blir det aktuellt med svenskundervisning.

Barnen kämpar tappert. Det är inte lätt att hamna i en helt ny skolmiljö med en massa främmande barn och lärare som bara pratar engelska. Det har varit gråt och längtan till Sverige förstås. Samtidigt som vi hör att de suger åt sig språket som svampar och att de skaffar sig nya kompisar allt eftersom. Vi vet att det kommer att innebära en stor skillnad när de behärskar engelskan bättre och ser fram emot det! Nu gäller det att kämpa på tills vi är där. Mår barnen bra så mår ju också vi bra! 

Vi försöker hitta på lite extra roliga saker att göra på helgen för barnen. Det har blivit lite olika utflykter och viktiga besök till utvalda leksaksaffärer…!

För drygt två helger sedan så kom våra möbler från Sverige! Det var verkligen underbart. Vi har fått allt på plats. T.o.m. alla tavlor är upphängda! Direkt så känns det som ett riktigt hem. Vi tycker om vårat hus, det är fräscht och med annorlunda design. Barnen har fått i ordning i sina rum och gillar att vara där. Oscar bor i ett tatamirum. Det är ett typiskt japansk rum med ett golv som är gjort av flera hopsatta mattor gjorda av halm/bast med en grön textilkant runt varje matta. Japaner använder rummet till te ceremonier, övernattning, finrum m.m. 
Oscar har även typiska japanska pappersdörrar som man drar framför glasfönstren. Han har köpt en liten växt som ser ut som en minijulgran, den står på hans lilla balkong. När han vattnar den så drar han i pappersdörrarna förstås och då ser han så japanskt ut i sitt sätt tycker jag… 
övriga rum håller en mer västerländsk standard. Annas rum är större än vad hon hade hemma så nu får hennes grejer verkligen plats. Här har hon ett typiskt tjejrum med alla sina prylar. T.o.m. discolampan har kommit på plats!
Vi är även nöjda med vårt kök. Vi har micro, diskmaskin, gasugn, gasspis, kyl och två fryslådor under kylen. Gasspisen har endast 3 ”plattor”, men det går bra. Jag är glad att vi har så nya apparater/vitvaror. En del av de andra västerlänningarna här har inte haft samma tur, de kan inte använda sina ugnar utan att maten/brödet blir bränt. Så jag är mycket nöjd med det vi har. Jag har ju tagit med mig svenskt rågmjöl som för ett helt kompani, så här skall bakas! 

Vi märker dock att skillnaden i matutbudet från vårt sista besök här i Yokohama (6 år sedan) har ändrat sig. Nu hittar man faktiskt det mesta, även mörkt bröd. IKEA har ju dessutom etablerat sig i Yokohama i september, de har en matavdelning som nu är fylld med glögg, julskinka, dajm, ahlgrens bilar m.m. Det är ju precis som hemma! 

Vi har faktiskt redan fuskat med att dricka glögg. Det smakade mycket bra! Nu till helgen så har vi bjudit in en japansk familj och då vill vi gärna bjuda på något typiskt svensk. Så det blir först glögg & pepparkakor….sen stek med brun ”mormorsås” och kokt potatis samt sallad. Efterrätt har jag inte bestämt ännu. Anna tyckte att vi kunde bjuda på kanelbullar….
Att hitta en stek däremot är inte det lättaste, japaner lagar inte den typen av mat. Men jag lyckades hitta en köttbutik som ordnar till en bit stek till mig. Priset var helt ok, ca 100 Sek för en fläskstek på 1,5 kg.

Till vardags så äter vi samma typ av mat som hemma med vissa inslag av japansk mat. äter vi lunch/middag ute så äter vi gärna japanskt. även barnen är intresserade och vågar prova.

Jag har varit på japansk matlagningskurs i Tokyo, det var kul! Men det var mer av en uppvisning i japansk matlagningskonst, vi fick inte direkt medverka i själva matlagningen. Men det smakade mycket bra, vi åt Shabbu-shabbu och Sukiyaki. (Tunna skivor av fint stekt/kokt kött med olika såser till.)

Vi har varit på japansk baseball hela familjen. Det var en annorlunda upplevelse…Baseball är jättestort i Japan, så vi ville gå på en match (Japan/Kina) för att se hur det var. I biljettluckan så frågade jag på japanska/engelska/kroppsspråk ….när matchen började och slutade. Jag fick till svar mellan kl. 16-18. Perfekt tyckte vi! Det kostade 700 Sek för oss fyra, vi gick för att hitta våra platser. Vi var i god tid. Skönt.
Klockan blev 16.00 och vi satt redo och laddade till tänderna!
Men matchen började inte…det var en massa spelare/folk på planen men de lattjade bara med varann, någon provslog, någon joggade, någon städade…. Vad konstigt tyckte vi…samtidigt som hela stadion Tokyo Dome höll på att fyllas av glada japaner. Usch, vad de kommer sent tyckte vi.
Alla som kom hade med sig en massa påsar och helt plötsligt så luktade det mat, kaffe, öl, pommes frites osv.
Ja, som ni förstår så började matchen inte alls klockan 16.00 utan 18.00. Om man är ett riktigt baseball-fan så kommer man klockan 16.00 och äter sin middag i knät på stadion, 2 timmar innan matchen börjar… 
Hej, vad vi kändes oss snopna, men skam den som ger sig.
Vi gjorde likadant som japanerna och gick och köpte middagsmat som vi satt med i knät & åt.
När klockan var 18,10 så började matchen. Heja!!
Vi stannade till 18.45… Vi kan bara säga att det var såååå tråkigt, absolut INGENTING hände. Men nu vet vi hur det går till att gå på baseballmatch i Japan! Man är väl ett äkta fan! 

Vi har skaffat bil. Härligt! I helgen cyklade vi ned till en bilfirma i närheten och pekade på en bil i skyltfönstret, den tar vi! Det hela tog 10 minuter. Snabb affär med andra ord! Det blev en helt ny bil faktiskt, en Suzuki Mir Wagon. En snygg, trendig, brunmetallic liten raket.
Men riktigt så fort som vi ville gick inte att ordna… Det är så i Japan att man måste bevisa för bilhandlaren (som i sin tur måste bevisa för polisen) att man har en parkeringsplats till sin nyinköpta bil. Så vi har nu fixat fram ett papper med vår husägares stämpel på (stämplar är viktiga!) som säger att vi har en parkeringsplats. Men vi måste även ordna ett papper från vår kommun, Naka Ward, Staffan måste gå dit och få ett papper som säger att han är just Staffan. Och så lite fler stämplar.
Det räcker inte att visa pass, vårt japanska id eller liknande. Efter det hoppas jag att vi kan få vår lilla pärla! Den är så modern att den inte har någon nyckel ens. Den känner av en plastgrej med inbyggd sensor istället. Man trycker på en knapp för att starta bilen.
Sen gäller det att komma ihåg att köra på vänster sida!!! 

Staffan är borta mycket. Han har otroligt mycket att göra på jobbet. Han träffar barnen på morgonen och när han kommer hem så ligger de oftast i sängen. Just nu är det extra mycket att göra, så vi kan bara hoppas att det lättar något framöver. Japaner jobbar sååå långa dagar. Oftast så kommer de vid 9.30 tiden och går hem mellan 21-24. Helt crazy! 

Just nu så känner sig Staffan mer som japan än svensk med tanke på arbetstiderna! även utseendemässigt följer han den japanska stilen med kostym, vit skjorta och slips!

Ja, livet rullar på för oss här borta. Nu kommer ju julen med stora steg. Fast jag tror att ni har mer julkänsla än oss. Idag slog de gula rosorna ut i blom på vår framsida och flugorna surrar. Grannarna har blommande träd i olika kulörer, så det känns mer som sensommar här. Visst känner vi att det är kallare på mornarna, men fram på dagen så gottar vi oss i plusgrader närmare 20. Men affärsinnehavarna har full koll på kalendern så julskyltningen är i full gång här. Det står överdekorerade granar á lá amerikansk style i varje varuhus av dignitet. Gator och skyltfönster är pyntade sen 2 veckor… Japanerna firar ju inte ens jul, men de gillar att haka på nya traditioner..

Det var allt för den här gången. Vi hoppas att ni alla har det bra.
Vi tänker på er och saknar er! 

Stora kramar från Katarina, Staffan, Oscar & Anna 

Vill ni skriva några rader så är vår adress: 

Familjen Wallin 
Manzaka House 
187-33 Honmoku-Manzaka 
Naka-Ku 
Yokohama 231-0833 
Japan

8 timmars tidsskillnad/Japansk hemelektronik

2006-10-29

Hej allihopa! 

Nu var det ett tag sedan vi hörde av oss. Jag vet inte riktigt vad jag skall skylla på, men man kan nog påstå att vardagen börjar komma till oss så smått. Helt plötsligt har man inte så mycket extra tid över….

Nu har vi nästan samma status som hemma i Svedala dvs. hus, bil, skolan, läxor, jobb, kvartsamtal, -vad skall vi ha till middag-frågan, ja, ni vet! 
Men visst, en stor skillnad är att jag, Katarina i­nte jobbar. än så länge så saknar jag inte att gå till ett jobb, mest för att det varit ett fulltidsjobb att rigga allt nytt för oss här. Vi får väl se hur det blir framöver….

Jag har blivit klassmamma i Annas klass samt ansvarig för luciauppträdandet på skolan för alla skandinaver…jag har även blivit tillfrågad om jag vill ta över svenskundervisningen på Yokohama International School. Vi får se hur det blir med undervisningen, jag är intresserad och tycker att det skulle vara en fantastisk möjlighet. Just nu finns det 10 svenska barn i åldrarna 6 till 10 år. Jag skall titta på det skolmaterialet som finns på skolan och kolla upp vilket intresse det finns från svenskarna. Jag vill dock att Anna och Oscar skall ha svenska, det kan bli så att jag enbart undervisar dem, men jag har förstått att det finns ett behov från fler svenskar.
Just nu är det mycket för Oscar och Anna att ta in via skolan, så jag känner att svenskan får stå tillbaka just nu. Kanske i början av nästa år blir det aktuellt med svenskundervisning.

Barnen kämpar tappert. Det är inte lätt att hamna i en helt ny skolmiljö med en massa främmande barn och lärare som bara pratar engelska. Det har varit gråt och längtan till Sverige förstås. Samtidigt som vi hör att de suger åt sig språket som svampar och att de skaffar sig nya kompisar allt eftersom. Vi vet att det kommer att innebära en stor skillnad när de behärskar engelskan bättre och ser fram emot det! Nu gäller det att kämpa på tills vi är där. Mår barnen bra så mår ju också vi bra! 

Vi försöker hitta på lite extra roliga saker att göra på helgen för barnen. Det har blivit lite olika utflykter och viktiga besök till utvalda leksaksaffärer…!

För drygt två helger sedan så kom våra möbler från Sverige! Det var verkligen underbart. Vi har fått allt på plats. T.o.m. alla tavlor är upphängda! Direkt så känns det som ett riktigt hem. Vi tycker om vårat hus, det är fräscht och med annorlunda design. Barnen har fått i ordning i sina rum och gillar att vara där. Oscar bor i ett tatamirum. Det är ett typiskt japansk rum med ett golv som är gjort av flera hopsatta mattor gjorda av halm/bast med en grön textilkant runt varje matta. Japaner använder rummet till te ceremonier, övernattning, finrum m.m. 
Oscar har även typiska japanska pappersdörrar som man drar framför glasfönstren. Han har köpt en liten växt som ser ut som en minijulgran, den står på hans lilla balkong. När han vattnar den så drar han i pappersdörrarna förstås och då ser han så japanskt ut i sitt sätt tycker jag… 
övriga rum håller en mer västerländsk standard. Annas rum är större än vad hon hade hemma så nu får hennes grejer verkligen plats. Här har hon ett typiskt tjejrum med alla sina prylar. T.o.m. discolampan har kommit på plats!
Vi är även nöjda med vårt kök. Vi har micro, diskmaskin, gasugn, gasspis, kyl och två fryslådor under kylen. Gasspisen har endast 3 ”plattor”, men det går bra. Jag är glad att vi har så nya apparater/vitvaror. En del av de andra västerlänningarna här har inte haft samma tur, de kan inte använda sina ugnar utan att maten/brödet blir bränt. Så jag är mycket nöjd med det vi har. Jag har ju tagit med mig svenskt rågmjöl som för ett helt kompani, så här skall bakas! 

Vi märker dock att skillnaden i matutbudet från vårt sista besök här i Yokohama (6 år sedan) har ändrat sig. Nu hittar man faktiskt det mesta, även mörkt bröd. IKEA har ju dessutom etablerat sig i Yokohama i september, de har en matavdelning som nu är fylld med glögg, julskinka, dajm, ahlgrens bilar m.m. Det är ju precis som hemma! 

Vi har faktiskt redan fuskat med att dricka glögg. Det smakade mycket bra! Nu till helgen så har vi bjudit in en japansk familj och då vill vi gärna bjuda på något typiskt svensk. Så det blir först glögg & pepparkakor….sen stek med brun ”mormorsås” och kokt potatis samt sallad. Efterrätt har jag inte bestämt ännu. Anna tyckte att vi kunde bjuda på kanelbullar….
Att hitta en stek däremot är inte det lättaste, japaner lagar inte den typen av mat. Men jag lyckades hitta en köttbutik som ordnar till en bit stek till mig. Priset var helt ok, ca 100 Sek för en fläskstek på 1,5 kg.

Till vardags så äter vi samma typ av mat som hemma med vissa inslag av japansk mat. äter vi lunch/middag ute så äter vi gärna japanskt. även barnen är intresserade och vågar prova.

Jag har varit på japansk matlagningskurs i Tokyo, det var kul! Men det var mer av en uppvisning i japansk matlagningskonst, vi fick inte direkt medverka i själva matlagningen. Men det smakade mycket bra, vi åt Shabbu-shabbu och Sukiyaki. (Tunna skivor av fint stekt/kokt kött med olika såser till.)

Vi har varit på japansk baseball hela familjen. Det var en annorlunda upplevelse…Baseball är jättestort i Japan, så vi ville gå på en match (Japan/Kina) för att se hur det var. I biljettluckan så frågade jag på japanska/engelska/kroppsspråk ….när matchen började och slutade. Jag fick till svar mellan kl. 16-18. Perfekt tyckte vi! Det kostade 700 Sek för oss fyra, vi gick för att hitta våra platser. Vi var i god tid. Skönt.
Klockan blev 16.00 och vi satt redo och laddade till tänderna!
Men matchen började inte…det var en massa spelare/folk på planen men de lattjade bara med varann, någon provslog, någon joggade, någon städade…. Vad konstigt tyckte vi…samtidigt som hela stadion Tokyo Dome höll på att fyllas av glada japaner. Usch, vad de kommer sent tyckte vi.
Alla som kom hade med sig en massa påsar och helt plötsligt så luktade det mat, kaffe, öl, pommes frites osv.
Ja, som ni förstår så började matchen inte alls klockan 16.00 utan 18.00. Om man är ett riktigt baseball-fan så kommer man klockan 16.00 och äter sin middag i knät på stadion, 2 timmar innan matchen börjar… 
Hej, vad vi kändes oss snopna, men skam den som ger sig.
Vi gjorde likadant som japanerna och gick och köpte middagsmat som vi satt med i knät & åt.
När klockan var 18,10 så började matchen. Heja!!
Vi stannade till 18.45… Vi kan bara säga att det var såååå tråkigt, absolut INGENTING hände. Men nu vet vi hur det går till att gå på baseballmatch i Japan! Man är väl ett äkta fan! 

Vi har skaffat bil. Härligt! I helgen cyklade vi ned till en bilfirma i närheten och pekade på en bil i skyltfönstret, den tar vi! Det hela tog 10 minuter. Snabb affär med andra ord! Det blev en helt ny bil faktiskt, en Suzuki Mir Wagon. En snygg, trendig, brunmetallic liten raket.
Men riktigt så fort som vi ville gick inte att ordna… Det är så i Japan att man måste bevisa för bilhandlaren (som i sin tur måste bevisa för polisen) att man har en parkeringsplats till sin nyinköpta bil. Så vi har nu fixat fram ett papper med vår husägares stämpel på (stämplar är viktiga!) som säger att vi har en parkeringsplats. Men vi måste även ordna ett papper från vår kommun, Naka Ward, Staffan måste gå dit och få ett papper som säger att han är just Staffan. Och så lite fler stämplar.
Det räcker inte att visa pass, vårt japanska id eller liknande. Efter det hoppas jag att vi kan få vår lilla pärla! Den är så modern att den inte har någon nyckel ens. Den känner av en plastgrej med inbyggd sensor istället. Man trycker på en knapp för att starta bilen.
Sen gäller det att komma ihåg att köra på vänster sida!!! 

Staffan är borta mycket. Han har otroligt mycket att göra på jobbet. Han träffar barnen på morgonen och när han kommer hem så ligger de oftast i sängen. Just nu är det extra mycket att göra, så vi kan bara hoppas att det lättar något framöver. Japaner jobbar sååå långa dagar. Oftast så kommer de vid 9.30 tiden och går hem mellan 21-24. Helt crazy! 

Just nu så känner sig Staffan mer som japan än svensk med tanke på arbetstiderna! även utseendemässigt följer han den japanska stilen med kostym, vit skjorta och slips!

Ja, livet rullar på för oss här borta. Nu kommer ju julen med stora steg. Fast jag tror att ni har mer julkänsla än oss. Idag slog de gula rosorna ut i blom på vår framsida och flugorna surrar. Grannarna har blommande träd i olika kulörer, så det känns mer som sensommar här. Visst känner vi att det är kallare på mornarna, men fram på dagen så gottar vi oss i plusgrader närmare 20. Men affärsinnehavarna har full koll på kalendern så julskyltningen är i full gång här. Det står överdekorerade granar á lá amerikansk style i varje varuhus av dignitet. Gator och skyltfönster är pyntade sen 2 veckor… Japanerna firar ju inte ens jul, men de gillar att haka på nya traditioner..

Det var allt för den här gången. Vi hoppas att ni alla har det bra.
Vi tänker på er och saknar er! 

Stora kramar från Katarina, Staffan, Oscar & Anna 

Vill ni skriva några rader så är vår adress: 

Familjen Wallin 
Manzaka House 
187-33 Honmoku-Manzaka 
Naka-Ku 
Yokohama 231-0833 
Japan